Calle Schulman vs SvFF

Bildkälla: Calle Schulman Instagram // Stella Pictures

Calle Schulman har hamnat i blåsväder – igen.
Ett AI-skämt om den förre förbundskaptenen Jon Dahl Tomasson, publicerat på Instagram i betalt samarbete med spelbolaget Bethard, blev dyrt. Svenska Fotbollförbundet kräver nämligen 200 000 kronor för varumärkesintrång.

Enligt Schulman själv var det bara ett oskyldigt klipp där han med hjälp av AI fick Tomasson att säga saker han aldrig sagt. Förbundet ska däremot inte ha uppskattat att deras varumärke och profiler användes i marknadsföring för ett spelbolag.
Kommunikationschefen Alexandra William-Olsson säger att det inte handlar om att de blivit kränkta av skämtet – utan om att Bethard använde landslagets namn och bild i reklam utan tillstånd. Det var alltså inte Calle som privatperson som krävdes på pengarna, utan Bethard.

Calle verkar dock fortsätta på inslagen linje, med att det är HAN som krävs på pengarna. 
Han kallar förbundets agerande “tramsigt” och menar att de kunde ha skickat ett DM i stället för ett kravbrev.
Pengarna har han redan betalat in, men hoppas att SvFF skickar tillbaka dem så att de kan “doneras till något som faktiskt gynnar svensk fotboll”.
Klippet är nu raderat – och Calle konstaterar följande:

Jag har lärt mig att man inte ska skoja om landslaget. Det finns inget som är kul med dem.

Istället har han publicerat det här nya klippet, där han återigen använder sig utav AI för att driva med förbundet.

Tror vi att Calle de facto betalat in pengarna på egen hand, eller är det mer av en förlängd version av den här minst sagt skämtsamma reklamkampanjen?
200 000 kr kanske rent av är att betrakta som billigt för mängden exponering företaget fått i media? Expressen kallar det för en dyr historia, men jag vet inte, jag….

Classy Ani Jewels! Classy!

Bildkälla: Stella Pictures

Ani Jewels bjuder på gratis cigaretter i och med lanseringen av sina Cartierklockor från Wish, vilket föranledde en av mina följare att skicka mig följande meddelande på Instagram:

Förlåt men hur omodernt att bjussa på ANI-cigarretter på lanseringen. Hör det till klockor? Är det i tiden att röka? Vill man uppmuntra till att det är tufft? Fattar noll men så är dom slut i huvudet oxå.

Det är något nästan gulligt i hur influencers ibland tror att estetik kan frikopplas från etik. 

Ingen rörde ciggen, men snyggt var det 😂😂

Och där någonstans ligger hela problemet.
För det är snyggt – i den där tidningsmässiga, franska, svartvita sortens snygghet. Nikotin som rekvisita. Rökning som ett stilgrepp. Men det är också en sorts återintroduktion av en vana som kostade generationer hälsa och liv, förpackad i ett filter av “aesthetic”.

När du har en plattform – särskilt en som når unga människor – spelar det roll vad du romantiserar.
Du behöver inte tända ciggen för att sända signalen att den hör hemma i bilden, att den tillför något.
Och det är just där ansvar möter estetik: när man väljer att hellre vara “cool” än medveten.

Det här handlar inte om moralpanik.
Det handlar om att vi som vuxna, som konsumenter, som följare, vet att bilden alltid betyder mer än avsändaren vill erkänna.
När du lägger cigaretter på bordet för att de är “snygga” – och försvarar det med att “ingen rörde dem” – då har du redan rört vid något viktigare: idén om att glamour är viktigare än konsekvens.

Ingen tände ciggen, nej, men budskapet glödde rätt fint ändå.

Är sladden tillbaka?

Är vi på gång att gå varvet runt och hamna tillbaka på hörlurar med sladd? 
Tim Cook har jobbat så hårt för att göra varenda kotte där ute sladdlös, och så ställer sig några av Sveriges största influencer sig upp och försöker mota Olle i grind.
Men jag är inte den som är den, utan jag är redo att hoppa på trenden så fort den etablerat sig, för mina AirPods kommer kasta in handduken vilken dag som helst ändå.

Hade du hoppat på sladdtrenden om den dök upp som gubben i lådan?

Sexig djävul eller bara djävul?

En följare skrev till mig och tyckte att det var opassande att en influencer skickade sitt åttaåriga barn till skolan utklätt till “sexy devil”.
Jag ställde mig frågande till om kostymen verkligen var att uppfatta som sexig. Jag hittade samma outfit på nätet för att inte använda influencers bild, och då vill jag tillägga att barnet på influencerns bild poserade på ett barnsligt sätt – mycket mer barnsligt än flickan på produktbilden här ovan.

Så var går egentligen gränsen?
Är det själva kostymen som gör något “sexigt” – eller är det vi vuxna som projicerar något dit som inte finns? När jag tänker “sexig djävul” ser jag framför mig något helt annat – typ kvinnorna här nedan. Fast de är kanske snarare åt “slutty devil”-hållet?

Slutty devil, sexy devil or just a devil? There is a devil foot for every shoe.

Vad säger ni i det här fallet?
Jag fick noll sexiga vibbar av bilden influencern postade, men jag kanske bara är immun efter alla “slutty pumpkins” och “naughty elves” jag överlevt under mina år i USA.

Min första halloweenfest over there var som att Zinkens IP mötte ”The Purge”. Det var ENORMT och hade ett “human petting zoo” – jag skojar inte – komplett med grejer jag inte ens vågar googla i dagsljus.
Jag är fortfarande lätt traumatiserad, men jag kan i alla fall titta på en pumpa utan att börja kallsvettas, och det kallar jag personlig utveckling.