Paow försvarar sin hunds kuperade öron

Bildkälla: Pusspaow Instastory

Igår postade jag ett inlägg om att Paow kuperat öronen på sin hund. Man har alltså klippt bort stora delar av öronen, för att sedan tejpa dem för att nytt brosk ska bildas med syfte att få dem att stå upp.
Det här ingreppet är förbjudet både i Sverige och Spanien – där Paow tydligen bor nu.

Hon försvarar sin hunds kuperade öron och säger att hunden mår bra, är trygg och tränas professionellt till vakthund. Enligt henne handlar utseendet om funktion och säkerhet, inte fåfänga.
Hon menar att det finns flera skäl att kupera öron och jämför ingreppet med kastrering. Hon hävdar att hunden inte har lidit, utan tidigare haft problem med klämda öron och svamp, och säger att hon aldrig skulle utsätta honom för något smärtsamt.

Hundcoachen Fredrik Steen håller inte med och har kommenterat kuperingen till Expressen:

Kupering av hundöron är ett operativt ingrepp utan någon som helst funktion, gjort enbart för att människor tycker att det ser fint ut. Som djurvän ser han det som vansinne och något ingen bör stödja.

Han påpekar att hundens öron ibland måste tejpas i månader efteråt, vilket orsakar lidande och dessutom väcker etiska och moraliska frågor. Om han själv skulle köpa en valp från ett land där kupering är tillåtet, skulle han kräva att hunden inte kuperas. Enligt honom är syftet enbart kosmetiskt, och alla som värnar om djur borde ta avstånd från det.

Tankar?

Kritik mot Ifs och Zoe Fay Browns reklam

Vissa kanske tycker att de här inläggen är tjatiga. Repetitiva.
Men när gränslös exponering och exploatering av barn blivit normaliserat innehåll i sociala medier, då behövs det röster som bromsar in utvecklingen – inte applåderar den.

Ta den här kampanjen från If Försäkringar.
Budskapet är att man ska skydda det man håller kärt.
Fint, eller hur?
Men uppenbarligen gäller det inte skydd mot exponering online – trots att barns utsatthet på nätet är ett växande och dokumenterat problem.
Som Caroline skriver: de hade kunnat göra reklamen utan barnen.
Men hade den då sålt lika många försäkringar? Troligen inte. För i den här branschen verkar barn vara det starkaste säljverktyget av alla.

Så här:
Traditionell reklam slår inte influencer-marknadsföring när det gäller att sälja barnförsäkringar — och influencer-marknadsföring utan barn slår inte influencer-marknadsföring med barn.
Barn som rekvisita. Barn som affärsmodell.

Varför gör man det? För pengar, uppmärksamhet eller räckvidd? Ingen vet exakt – men någonting får influencers att fortsätta exploatera sina barn trots riskerna.
Och reaktionerna?
Carolines budskap hejas på av följarna, precis som Zoes följare fyller hennes kommentarsfält med hjärtan
En (!) kritisk kommentar finns med på Zoes sida – och det är möjligt att fler funnits men raderats. Det hade inte varit första gången vi ser det beteendet i den här världen.

Normalt är inte automatiskt rimligt. Majoriteten är inte alltid moraliskt rätt.
Och “alla andra gör det” är fortfarande en usel ursäkt – särskilt när barnens integritet står på spel.

Tankar?

SPOILER: Isabella Löwengrip om att aldrig vilja vara med i ”Förrädarna” igen

Bildkälla: Tv4

Jag har ju sugits in i Förrädarnas underbara värld, och har faktiskt tjuvkikat på avsnitt två. (vi får tillgång till programmen lite snabbare än de sänds, så att ma ska kunna ha en artikel färdigskriven att sampubliceras med.)
Jag har haft lite koll på hur inspelningen egentligen går till, men Isabella går mer på djupet och jag tyckte hennes inlägg var jätteroligt. Det är jätteroligt…för alla som gillar programmet.

Isabella beskriver inspelningen av ”Förrädarna” som lika obehaglig och intensiv som det ser ut på tv. Hundratals personer jobbade på plats och alla bar ansiktsskydd, vilket skapade en anonym och stressande miljö – den enda som syntes var psykologen, som enligt henne fick fullt upp.

Hon gick in i programmet med en strategisk plan, inspirerad av schacktänk och entreprenörserfarenhet: alltid ha flera drag redo och snabbt ”skaka av sig” motgångar. Men hon menar att spelet är mycket svårare i verkligheten än det ser ut hemma i soffan.
Deltagarna fick inte prata med varandra utanför kamerorna, åt lunch i tystnad med hörlurar på och tillbringade mycket tid isolerade med ögonmask, hörselkåpor och säckar över huvudet för att man inte skulle veta vart man var.
Den klaustrofobiska inspelningen gjorde alla känslomässigt sköra och konstant på helspänn.

Hon saknade familjen – särskilt Paul – men valde att inte ringa hem för att inte bryta ihop. Inspelningsdagarna var intensiva och långa, med frukost på rummet långt innan kamerorna startade (den som syns i programmet är “för show”).
Deltagarna bodde inte på slottet utan i ett intilliggande hus med tejpade fönster, och hög musik spelades nattetid, samtidigt som det smälldes i dörrar – allt för att ingen skulle höra när “förrädarna” smög ut.
Inspelningen tog drygt en vecka, och även om hon inte tog något personligt och har noll hard feelings mot någon, säger hon att det här var en unik men väldigt påfrestande upplevelse – och hon skulle aldrig göra det igen, inte ens om det blir en VIP-version.

Jag vill vara med. Pick me. 

Här hittar du mina tankar och reflektioner av avsnitt 1.

Kvinnorna sökte vård efter att ha använt CAIA-smink

Bildkälla: Stella Pictires // CAIA hemsida

Jag fick det här skickat till mig för flera dagar sedan, men jag valde att avvakta från att skriva ett inlägg eftersom det annars skulle vara flera Bianca Ingrosso-inlägg på rad, vilket tenderar att blir lite ”tantaluring-stalkigt” enligt henne. Så jag vilade på hanen, men nu när de stora kvällstidningarna skrivit om saken, gör jag detsamma.
Det handlar nämligen om att några av CAIAs kunder fått utslag och blåsor i ansiktet efter att ha använt deras produkter.

Två kvinnor berättar för Expressen att de fått kraftiga hudreaktioner efter att ha använt smink från CAIA Cosmetics. Båda sökte vård för besvären, men orsaken har inte kunnat fastställas.

18-åriga Esrin Pettersson från Uppsala använde dagligen smink och köpte en concealer och läppenna från CAIA. Kort därefter började hon få små utslag runt munnen som utvecklades till vätskefyllda blåsor och svullnad i ansiktet. Till Expressen säger hon att hon inte kunde gå till skolan visa dagar för att besvären var så jobbiga. Hon sökte vård och fick göra tester, men läkarna kunde inte ge ett tydligt svar på vad som orsakat reaktionen. Kortisonkräm förvärrade problemen innan hon till slut fick en receptbelagd kräm som hjälpte. Den använder hon nu vid varje tillfälle hon sminkar sig.

29-åriga Johanna-Louise Kärrstedt från Borås beskriver en liknande upplevelse efter att ha testat en ansiktspalett från märket. Hennes ögon svullnade, blev röda och torra, och hon kunde knappt öppna dem. Så här säger hon till Expressen:

Det tog en halvtimme och sen började ögonen klia som satan.

Hon behövde också söka vård och fick besked om att det sannolikt handlade om en allergisk reaktion.
Efter behandling och en längre paus från smink kunde hon återgå till att använda smink, men har sedan dess valt produkter för känslig hud och undviker CAIA.

I båda fallen har vården inte kunnat slå fast vad som orsakat reaktionerna, vilket betyder att man inte helt kan koppla reaktionerna till CAIA.

Jag har själv använt massor av CAIA-produkter utan problem, bortsett från en produkt.
Jag testade deras ”Careful Eye Makeup Remover” och nästan omedelbart började mina ögon svida som satan, men det är inget unikt för CAIA.
Jag kan inte använda någon sådan produkt, bortsett från den här från L’Oréal, så man ska ta mitt vittnesmål med en nypa salt. Mina ögonlock såg precis ut som på Johanna-Louise bilder, men då har jag även ett atopiskt eksem i grunden.

Så…
Är det här ett problem som CAIA behöver göra någonting åt, eller är det bara så här det är?
Att ingen produkt är för alla och att det mest bara är att beklaga att de här två tjejerna hade extra känslig hud. Att det alltid finns någon som inte kan använda ens smink, men att det är så för alla företag i smink- och skönhetsbranschen?