Lyckan över graviditeten byttes mot sorg när Emelina Seppänen och Calle Schulman fick beskedet att barnet de väntade hade en ovanlig och allvarlig kromosomavvikelse – en så sällsynt att den inte ens har ett namn. I helgen medverkade paret i Nyhetsmorgon för att berätta om hur Emelina, för en vecka sedan, genomgick en abort i vecka 18+0. Hon beskriver upplevelsen som hjärtskärande, inte minst eftersom den på många sätt liknade en vanlig förlossning.
När man föder ett friskt barn leder varje smärta dig närmare glädjen, men för mig betydde varje våg av smärta bara att jag kom närmare att förlora henne.
Att vara öppen med det som hänt har, enligt Emelina, varit ett sätt att orka. Hon berättar att hon fått styrka genom att dela sin historia – och genom alla kvinnor som hört av sig med sina egna erfarenheter.
Jag har fått otroligt mycket styrka av att inte känna mig ensam i det här. Många fortsätter att höra av sig och berätta om sina upplevelser. Jag tycker att de är väldigt modiga som delar med sig till mig, för det hjälper mig också.
Ett oerhört tungt, men också viktigt inlägg – både för henne själv och för alla andra som burit på liknande sorg i tystnad. 💔
Föregående inlägg 
Isabella Jedler är tillsammans med Ditte igen (ej barnens pappa utan dansken hon var ihop med efter), verkar ha gått isär några mån men nu ihop igen
Såg det precis. Är så fascinerad av henne och hennes relationer. Hon gick ju tillbaka till barnens pappa en gång och det gick inget vidare så det lär inte göra det nu heller.
Så jäkla rörigt för hennes små pojkar. Varför håller man på så där…
Är barnens pappa dansk, eller varför har hon bosatt sig där? Har hon barn med denna Ditte (trodde det var ett flicknamn)? 😬
Ditlev. Det är väl Isabella som kallar honom Ditte, säkert lyckligt ovetande om att det är ett kvinnonamn. Och nej, de har inga barn tillsammans.
Hon är så jäkla konstig ? Och varje gång är det ”the love of her life” osv. Hon har liksom 2 söner att ta hand om.. förstår verkligen inte hur vissa människor fungerar.
Min erfarenhet är att det blir så där när man har väldigt låg självkänsla och får enda existensbekräftelsen genom en partner. Såna människor sätter tyvärr alltid barnen i andra rummet, medan du byter partner till höger och vänster.
Så sjukt oklar person. Har hittat hennes livs kärlek 3 gånger de senaste 10 åren. Hennes stil = 2016 (typ blandning av trikåklänningar a la Rebecca Stella och Zara basic). Känns också som att hon försöker köra något kroppspositivistiskt spår pga stora puppor (”visst är kvinnokroppen faaantaaastisk, jag har fött x antal barn och vågar fortfarande lägga upp sexiga bikinibilder på Insta”). Men, you do you, dömer ingen, osv.
Vad modigt att berätta och dela med sig.
Varför får man inte kejsarsnitt i detta fall?
Såg att förklaring kom längre ner, bortse från kommentar.
Otroligt stark tjej ♥️
Så fruktansvärt att genomlida en sådan förlust och förlossning. Otroligt starkt och modigt att dela♥️
Förstår faktiskt inte varför allt, precis ALLT måste ut på sociala medier numera.
Läk varandra inom familjen istället.
Du behöver inte dela med dig på sociala medier så du kan lugna ner dig.
Vilken otroligt okänslig kommentar. Finkänslighet kan inte vara din starka sida.
Jag gick själv igenom detta nyligen och letade så mycket efter andra med liknande historia, men hittade i princip ingen. Hittade många på sociala medier som skrev om missfall eller barn som dött i magen, men just detta att få besked om en avvikelse och behöva vara den som fattar beslutet om att döda sitt barn verkar vara otroligt tabubelagt. Så även om jag inte själv lagt upp något på sociala medier om det jag gått igenom är jag tacksam att det finns andra som gör det, för jag ska kunna läsa och relatera till andra.
❤️
Genuin fråga, varför skulle det bli lättare för mig i en sån fruktansvärd situation, att läsa om att någon annan varit med om något lika fruktansvärt?
Såklart det är gemensam förståelse något du saknar!
Oj, känns ju lite märkligt att fråga någon bara sådär, som att det är enkelt att förklara. Men stödgrupper för allt möjligt är ju verkligen ett etablerat koncept som hjälper många, inte som att Victoria är ensam om att känna stöd från andra i samma situation. Sen kanske en del vill prata mer, andra föredrar att läsa och kanske kontakta efter att man smält det lite. Och i just denna situation så är det ju också lite speciellt – du kan ha 100% stöd och vara öppen med dina nära och kära men eftersom det inte är de som fattar det slutgiltiga beslutet och går igenom proceduren att föda barnet så kommer man ju alltid vara ensam i just den upplevelsen. Om man nu inte ska prata och dela med sig med andra alltså.
Det hjälper till att ta bort stigma och skam. Enligt forskning.
Genuin fråga, men varför skam? Det är väl inget att skämmas för eller känna skam för?🩷
Lätt att säga för oss som inte går igenom det. Känslor är inte alltid logiska.
Ja det kan man undra men tyvärr är det så när det gäller abort. Många ofta religösa skammar glatt kvinnor.
Dels är det ett moment i det hela som är svårt för mig själv att förklara, men jag håller med den andra kommentaren om att det har med gemenskap att göra. Man känner sig så himla ensam i det här och bara att läsa om någon annan som gått igenom samma ger en en känsla av att man inte alls är ensam, även om man inte ens känner den andra personen. Det går liksom inte att förklara den känslan riktigt.
En annan lite mer konkret anledning är att det här är ett ämne som är väldigt svårt att prata med andra om. Även om abortmotståndet inte är så utbrett i Sverige så finns det många som tycker att man inte får avbryta en graviditet av skälet att barnet har en avvikelse, att man då är funkofob och inte tycker alla är lika mycket värda. Att då se att någon vågar prata om det offentligt ger iallafall mig känslan av att kanske vågar jag prata mer om det jag gått igenom. Och om det är något jag har lärt mig under de senaste månaderna är det att sorgen blir åtminstone lite mindre tung av att prata om den, jämfört med att sopa den under mattan.
All sympati med dig Victoria!
Alla blir såklart inte hjälpta av igenkänning men det är välkänt att det är hjälpsamt för många, ibland väldigt hjälpsamt.
Victoria
Folk bryr sig bara om barnet då länge det är i magen. Så fort barnet är fött så slutar abortmotsåndarna bry sig. Om de verkligen brydde sig då skulle de stå först i kön med att bli stöd boende då att familjen kan få avlastning.
För många hjälper det att känna att man inte är den enda och att kunna spegla sig i andra lite grann. Men det är så klart inte så för alla, även om det är så för många.
Med tanke på hur mycket skit mammor får när de aborterna bort ett foster med DS så förstår jag att folk är tysta.
En del har tankesättet ” kan jag klara det så kan alla” man blir även stämplad som funkofob ( tror att det är rätt ord) om man vill ga ett friskt foster och ett friskt barn.
Detta är ett känsligt ämne fär folk känner sig personligt träffade om någon inte gör det de gjorde.
Får verkligen folk det? Jag vet ingen som gjort det men känner många som sagt att de absolut kommer att göra det om tester visar DS. Jag hade aldrig fött ett barn som jag visste hade DS.
Tror de som är emot det är en rätt högljudd grupp, så att det liksom kan upplevas som värre än vad det är. Dvs om man går ut offentligt med det inför stor publik så kommer arga motståndare samlas, medan om man berättar det för några i sin omgivning så är det nog ovanligt att få sk*t för det då de flesta är förstående, även om de kanske inte håller med.
Det var flera kommentarer under artikeln om detta par om hur hemskt det var att de aborterade bort fostret. de flesta skrivna av föräldrar till barn med downs syndrom
Nu var det ju dock inte DS det här barnet hade. Ett barn med downs kan få ett jättebra liv, även om det krävs mer av föräldrarna. Barnet det här handlar om skulle väl i princip bara kunna ligga och inte gå att kommunicera med, om jag förstod det rätt. I mitt tycke så är inte det ett värdigt liv.
Med det sagt så tycker jag att det är helt upp till var och en om man vill göra abort eller inte.
Ja. En närstående till mig gjorde det. Har fått höra av folk att hon inte förtjänar att få ett friskt barn för att hon valde bort det hon ”fick”… så gräslig kommentar.
Kära Victoria jag beklagar verkligen! Så fruktansvärt för dig och vad ensam du måste känt dig i det. Hoppas du ändå mår ok och får bra stöd❤️ Ta hand om dig
Beklagar 💕 Jag har tyvärr också genomgått detta. Gruppen ”Livet efter avbruten graviditet” på fb har varit ett stort stöd ❤️
Exakt min tanke! Alla ska exponeras till absurdum. Inget är privat eller för intimt för allmänheten att ta del av. Nästa nivå är Nyhetsmorgon och närbild på en lindad mage 😳
Bättre att sopa allt under natten som.man gjorde för 100 åt sedan. 😁
Har också råkat ut för avbruten graviditet v 19, Barnet skulle ha dött efter förlossning. Första graviditeten. Sorgen försvåras av okänsliga människors reaktioner. Därför är det bra att detta också får bemötas i offentlighet.
Man är i chock medan man upplever det. Efteråt ångrade jag mig att jag inte höll i barnet och tog avsked.
Efter några månader när man bara ligger o rullar på golvet i förtvivlan, förväntar sig folk att man ska ha ”kommit över det”. Man förväntas gratulera dem till deras nyfödda och gulla med andras bebisar…
Jag uttalar mig bara ur egen erfarenhet, andra kan uppleva det olika. Men jag hävdar att sorgen inte accepterades av andra. Det är som om man inte haft ett barn att sörja, fast det har man ju. Kände mig som en ilsken lejoninna.
Man sörjer det barn som dog och man sörjer det levande barnet som bebisen inte fick bli. Det är komplext.
Skriver i denna tråd med flit. Detta är osunt att kräva att detta ska tystas. Hoppa över då…
Vill tillägga att jag inte kände skam för avbruten graviditet. Det var en defekt ryggrad som jag själv kunde se på ultraljudsbilden. Först har man nån slags övertro på att de skulle kunnat ”operera i magen”, men det var ju ett orealistiskt hopp. Håller med vad som sagts att vården bara hanterar det medicinska och praktiska. Det hjälpte mig att förstå situationen exakt och därmed inga skuld- eller skamkänslor.
Detta var ett tag en fruktansvärd långdragen och smärtsam process. Man får något rävgift som framkallar kräkningar och värkarbete. Detta var några år sen. Förlossningen skedde på vanligt BB med ljud och verksamhet med nyfödda levande bebisar och lyckliga nyblivna föräldrar.
Så ni kanske kan förstå att vården behöver förbättras – man* tar inte hänsyn till upplevelsen, chocken.
Det är bra om fler kan stötta. I vården, på arbetsplatser, bland släkt och vänner. Det behövs inget skammande eller andras krav på att ”sopa under mattan”. Det är kränkande.
Dom, iaf han är ju en ”kändis” och de hade gått ut med att de väntade barn, så folk hade ju börjat undra när barnet aldrig kommer.
Håller med dig. Känns olustigt att profitera på sorg och förlust av barn, direkt när barnet har aborterats. Att gå ut med inlägg om vad som har hänt tillsammans med Mama när följarna har väntat på svar, för mig som ser det här i vardagen är det konstigt. Det är fint att vilja dela med sig för att dela sin sorg med andra men det känns avvikande att samma vecka behöva göra det i ett samarbete med en tidning.
Kunde inte hålla tårarna tillbaka när jag såg inslaget, så oerhört hemskt och traumatiskt. Kan inte tänka mig något värre än att behöva föda fram min döda bebis.
Hur är hon kopplad till Schulmans?
Hon är tillsamman med Calle Schulman. Det står i texten om du hade bemödat dig att läsa den.
Förlåt 😢
Tyckte att jag läste texten, men tydligen inte 🙁
Kk. Händer väl alla någon gång att man läser lite slarvigt 😄 Anonym som svarade spydigt hade kunnat tona ner lite.
Pappan till barnet är ju Calle.
Tack för svar!
Varför måste man föda barnet? Känns ju som det blir extra hemskt, smärta och risk för skador men utan ett barn. Kan de inte bara göra ett kejsarsnitt?
Kejsarsnitt är varken riskfritt eller skadefritt det heller.
Nej men många föredrar det.
I vecka 18? Ok
Jaha? Men TS skriver att vaginal förlossning är så hemskt och man kan få skador, så istället ska man ”bara” göra ett kejsarsnitt. Ett kejsarsnitt är inte bara. Det kan också innebära stor smärta och komplikationer.
Båda kan innebära båda eller vara hemskt, det är en chansning.
Ja, det är min poäng. Varken vaginal förlossning eller kejsarsnitt är enkelt, smärtfritt och riskfritt.
Många tror att kejsarsnitt är en piss i Mississippi.
Det tror inte jag. Mer att många fått se vad alternativet kan leda till.
Att du inte tror det ändrar ju dock inte det faktum att många andra gör det🤷🏼♀️
Kejsarsnitt görs ju inte i abortsyfte. Dessutom är ett kejsarsnitt är ett mycket större trauma för kroppen än en ”förlossning” av ett så litet barn. Och till sist visar forskning att sorgeprocessen gynnas av att barnet när det är så stort att det är ett ”barn” fötts och att föräldrarna sedan också fått chansen att se, hålla, säga hejdå osv om de vill.
Det sista förstår jag inte, varför just föda ut det skulle hjälpa. Hålla det kan man väl ändå? Tycker det låter så fruktansvärt, föda utan att ens få barnet man vile ha. Bättre med operation då (för mig!)
Studier visar att förlusten blir avsevärt mycket lättare att hantera om man sett och hållit i sitt barn som dödfötts.
Studier visar väl också att en vaginal förlossning gör den närmsta tiden med bebis mer enkel för hjärnan att greppa. Kejsarsnitt hade en något förhöjd risk för PPD då hormonerna inte riktigt hinner med jämfört med vaginal förlossning.
Vilket man kan göra efter en operation också.
Jag tror många inte förstår hur stor operation ett kejsarsnitt är. Dessutom är ju fostren vid ett graviditetsavbrytande långt från ett fullgånget barn i storlek. Jag har behövt genomgå både att föda fram ett dött foster vaginalt och att genomgå ett kejsarsnitt, för mig var återhämtningen efter snittet enormt mycket tuffare. Jag har dessutom ett fult ärr på magen men varje gång jag ser det kan jag trösta mig med att det gett mig det finaste jag har, jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att istället behöva se och känna det varje dag och påminnas om det hemska man gått igenom.
Det sista du skriver om har jag inte själv hört, men jag kan verkligen tänka mig att det stämmer för under mitt avbrytande var jag rätt avtrubbad känslomässigt, men samma sekund som fostret/barnet kom ut kom alla sorgekänslorna fram.
Varför tror alla att folk tror set? Har inte hört nån som tror kejsarsnitt är en liten grej.
Varför fick du ett fult ärr? Syddes det dåligt?
Tror att dom flesta som har ärr tycker att ärren är ”fula”.
Nja, det kan göras snyggt.
Antagligen ja. Lite snett och överhäng med hud. Kanske blev sämre av att det var en urakut situation, men när jag pratat med kompisar som haft planerade snitt så upplever de också att de har ärr som inte är särskilt vackra. Bara att kika runt på sociala medier så kommer du hitta många som snittats som upplever detsamma.
Vad trist.
Och gå runt med ett ärr resten av livet som påminner om det hemska som hänt?
Eller gå runt med förlossningsskada?
Risken för förlossningsskada av ett foster i v18 är minimal.
Är det så? Tänker att det är rätt stort ändå? Borde göra ont? Men iofs kan man väl få mkt smärtstillande då det inte behöver tas hänsyn till fostret som vid en vanlig förlossning?
Alla upplever smärtan kring aborter olika, men ja, kan vara smärtsamt. Jag vårdade en senabort i v.17 för ett tag sedan och hon tog typ Ipren och det räckte fint för henne.
Jag tror inte folk förstår hur små foster är vid vecka 18, kejsarsnitt finns inte på kartan. Foster under 28 veckor anses inte ha stor belastning bäckenbotten för de är så små.
Jaha ok. Tänkte att alla tjatar hela tiden om hur stora och utvecklade foster är (de som är emot abort) och det är ju ändå nästan halva graviditeten. Måste ändå göra ont vid öppningen, med huvudet 😬 Så glad att jag aldrig kommer behöva gå igenom det, oavsett storlek!
Väger runt 200g. Räcker att man öppnar sig typ 5cm. Risken för förlossningsskada är försumbar.
Ett kejsarsnitt däremot blir ju lika jobbigt rent fysiskt oavsett hur stort fostret/barnet är.
Jag födde i fjärde månaden. Kändes som att föda en Barbiedockan, dvs lätt.
Fick 1:2 på Kub och vid specialistUL fanns inga hjärtslag längre.
Tänkte precis samma sak. Varför tvingar de henne att föda. De hade kunnat göra ett ingrepp vaginalt under narkos så att hon slapp traumat.
Allt handlar om pengar och att se till att skapa så mycket skuld man kan hos kvinnor.
Det är onödig tortyr de utsatte henne för.
Ja! Stackarn, vilken hemsk hemsk upplevelse! Hjärtlöst att låta en kvinna genomgå en förlossning i en sådan situation. Infektioner kan en få vid en vaginal förlossning med.. men traumat.
Har du någonsin gjort kejsarsnitt? Det har jag och det är inget jag önskar någon. Jag hade inget val pga bebis låg i säte. Kejsarsnitt är trauma om någonting. För att inte tala om läkprocessen efteråt som tar veckor till MÅNADER.
Sedan, hur kul är det att ha ett stort ärr som påminner en varje dag sen om barnet man aldrig fick?
Oj, det är det verkligen inte för alla. Många som väljer det.
Bara för att många väljer det så behöver inte det betyda att det inte är en stor grej. Det är det. Det är en operation, där dom skär igenom flertalet hudlager. Jisses.
Det tar tid att läka.
Men det vet vi!! Herregud.
Som om förlossning inte vore en stor grej??
När du ska föda barn ja, men nu pratade vi ju om kejsarsnitt som alternativ till abort. Att folk verkar tro att det är som att dra ut en sticka sen är det klart.
Nä det är en operation. Skulle vilja bli sövd, ta bort det, sen klart. Men det får man tydligen inte tycka.
Ja och jag skulle göra det igen.
Det finns forskning som visar att vaginal förlossning är det bästa för både psyket och kroppen i dessa situationer. Jag antar att Emelina diskuterat detta i samråd med sin läkare, liksom andra gör. Trauma är det är nog oavsett hur fostret föds fram .
Eller hur, jag vet då jag fått göra abort pga foster som hade dött i v15 och kroppen hade inte förstått det. Det är trauma med både förlossning av dött foster och kejsarsnitt.
De som säger i princip att kejsarsnitt borde vara ett alternativ vid abort har uppenbarligen aldrig behövt göra ett (eller är män…) de förstår inte vilken påfrestning det är för både psyket och kroppen. För att inte tala om den fysiska smärtan efteråt.
För mig var inte kejsarsnitt så farligt efteråt. Alla har det olika.
Precis. Traumat är att förlora ett barn, inte hur det föds fram.
Säg att du aldrig gjort kejsarsnitt utan att säga att du aldrig gjort kejsarsnitt 😉
Exakt detta! Dessa människor verkar tro att det är gjort på en kafferast och man kan gå tillbaka till jobbet på eftermiddagen….
Ja det är en så konstig uppfattning att kejsarsnitt skulle vara lätt. Jag behövde göra ett kejsarsnitt (urakut så det var inte frivilligt) och läkaren sa till mig efteråt att hade det inte varit för att man alltid är föräldraledig efter ett kejsarsnitt skulle man ha blivit sjukskriven i sex veckor, givet hur omfattande operation det är. När jag födde fram mitt döda foster hade jag rent fysiskt kunnat gå och jobba dagen efter, kände typ ingenting efteråt.
Tror ingen tror det är lätt men det händer hemska saker vid vagibala födslar också.. Man får avgöra själv vad man tycker är värst/klarar av.
Så sjukt att vi år 2025 inte blir sjukskrivna efter kejsarsnitt (iaf akuta/medicinskt nödvändiga) men gör man en bröstförstorinh är det sjukskrivning som
Gäller
Har du fött ett barn och fått allt spräckt i princip, bestående skador och dödsångest av smärtan?
Nu lär man ju dock inte spricka av att föda ett foster i v.18
Nej men det verkade pratas om kejsarsnitt konstra vagibalt i allmänhet? Att man skulle göra allt för att undvika ett kejsarsnitt liksom.
Jag har gått igenom en dödfödsel i vecka 37. Det är nästan allas (även min) första reaktion att jag ville ha kejsarsnitt, men det görs inte vid dödfödslar. För mig blev det en fin upplevelse att gå igenom förlossningen, som en del av avskedet. Jag fick så fint stöd under tiden och det är något jag är väldigt tacksam för. Jag har senare haft en kejsarsnitt av ett levande barn och är så glad för att jag inte fick lov att välja det vid min dödfödsel. Tror kanske det är svårt att sätta sig in i om man inte varit i den situationen, men jag är på inga sätt traumatiserad av förlossningen. Tvärt om.
💕
❤️
Jag kan förstå att det första folk tänker är kejsarsnitt. Jag har fött två barn, och det är det mest genomjävliga jag har gjort (och ändå snabba ”enkla” förlossningar). Att behöva föda fram ett barn som är dött, nä men alltså jag gråter bara jag tänker på det. Ingen belöning för slitet. Men kejsarsnitt är ju inte heller en enkel sak.
Tycker man ska få välja själv.
Samma här, men födde i vecka 26. Hade fantastiskt omhändertagande på SÖS både före under och efter. Kroppen återhämtande sig snabbt och vi kunde därför skaffa ett syskon nära inpå (2 månader) vilket var läkande för oss även om den graviditeten såklart var otroligt tuff psykiskt.
Samma för oss, jag var gravid igen efter 4 månader. Jag känner i alla fall själv att jag är tacksam för att jag inte fick bestämma själv, det är verkligen inte så att jag alltid vet vad som är bäst för mig själv. Tacksam för den fina personalen som hjälpte och stöttade. Kommer minnas dem för resten av livet.
Har hört att en anledning är att många kanske vill försöka på nytt ganska snabbt inpå, och har man gjort kejsarsnitt vill man ju gärna vänta ett år innan man blir gravid på nytt.
Exakt. Inte för att man är i skick att ta ett sådant genomtänkt beslut själv. Därför är det bra att vaginal födsel är det som förordas ändå och de berättar varför.
Förstår att man vill dela med sig, har ett behov av att berätta och att det kan hjälpa många. Men gränspuck oetiskt av tv 4 att bjuda in dom bara dagar efter en sån händelsen. Människor som kanske är i chock och har noll distans till vad de varit med om kanske man ska vara försiktig med.
Offentliga personer är vana med sånt.
Nä, du är inte van vid att ta farväl till ett efterlängtat barn bara för att du är offentlig.
Men herregud hur kunde du tolka det så. Menar att de är vana att prata med media direkt efter en händelse.
Emelina är väl inte en offentlig person som är van att prata med media. Hon har inte ens 10000 följare.
Får hoppas att dessa två individer själva kan fatta beslut om inslaget om dem själva.
Håller med. Tänker på mamman till den här tjejen som mördades förra sommaren, som intervjuades bara några dagar efter att det hade hänt…
Camilla, vad säger du kring det Louise och Julia pratar om i sin podd? Louise hade en hel del att säga som vore intressant att få höra svaret kring.
Vad pratar de om och vad säger de? Hehe
Folk är fan fruktansvärda. Jag läste en del av kommentarerna under detta inlägg och blev förskräckt. Inte nog med att de förlorat ett barn under väldigt tragiska omständigheter, de ska dessutom få motta skit från ”abortmotståndare” som är totalt dumma i huvudet. Fyfan. Stackars familj.
Det är nog borttaget nu för jag ser inget sånt under inlägget.
Gud vad sjukt…
Vem är barnmorskeprofilen det nu skrivs om i media?
asabea? den första jag tänkte på. Eller kanske hon som gjorde ett inlägg ang lisa borgs förlossing?
Har missat att någon skrev om Lisa Borgs förlossning, vem var det?
Agneta Bergenheim
Men fy vad sorgligt! Ingen ska behöva gå igenom något sådant.
Vem är programledaren det pratas om i podden idag..?
Det kan de inte säga än. Någon måste prata ut först antar jag.
Slå på gammel-tv på fredag kl 20.
Källa: exonphspoiler
Vad är gammeltv för kanal?
Fy fan.. hade det på känn
Är ingenting privat längre 2025?
Varför måste man gå ut med allt möjligt?
Sånt här ska inte vädras i morgonsofforna!
Vad vill man uppnå med det? Sympatier?