Nessa på @exonphspoilerse ställer en fråga om upplägg, om föräldrarna går skilda vägar innan barnet är fött. Jag utgår ifrån att det är med anledning av att Nicci Hernsestig och Andreas Deak, vars relation är avslutad, nu blivit föräldrar till en dotter som hon ställer frågan.
Så hur gör man?
Jag tänker spontant att man kör en klassisk ”sten, sax, påse” nere i sjukhusfoajén.
?✂️ ?️
Föregående inlägg 
Är man gift så blir det gemensam vårdnad per automatik. Är man inte gift måste mamman skriva under för gemensam vårdnad samt bekräfta faderskapet. Så jag har för mig att mamman kan välja att ha ensam vårdnad om hon inte är gift med pappan. Men att barnet har rätt till umgänge med sin andra förälder oavsett vårdnad eller ej.
Nu trooor jag i alla fall att det är så det ligger till ?
Pappan måste bekräfta faderskapet.
Båda måste bekräfta faderskapet och båda måste ansöka om gemensam vårdnad gemensamt.
Inte om man är gift, då behöver pappan inte bekräfta faderskapet. Man kan tydligen inte pippa vid sidan av om man gift sig.?
He he, som det var förr behövde både mamman och pappan åka in till kommunen och skriva under. Skulle vara kul om ett ljushyat par satt med ett mörkhyat barn: ja, Kalle är pappa till barnet?
Nej mamman kan inte välja det om pappan finns med i bilden. Och pappan har lika mycket rätt till barnet som mamman (tyvärr i vissa fall) men under spädbarnstiden ser umgänget annorlunda ut än när pappan kan ta barnet med sig ett par timmar eller över en natt osv.
Ja som sagt jag kanske är helt ute och cyklar. Men måste inte mamman alla fall godkänna gemensam vårdnad om man inte är gift? Umgänge har man rätt till såklart, men inte vårdnad.
Jag födde mitt första barn förra veckan och gjorde detta hos Skatteverket precis! Min sambo fyllde i barnets personnummer från sin inloggning och hävdade att han är fadern till barnet. Jag loggade in på mitt konto och fick säga japp, Pelle Pellesson är fader till barn med personnummer 2312XX-0000.
Ja, det är att bekfräfta faderskapet – men inte gemensam vårdnad. Mycket möjligt att ni gjorde det samtidigt, så de flesta gör. Men ni ansöker gemensamt om vårdnad ifall man inte är gifta.
Det har med faderskapet att göra, inte vårdnaden.
Haha det kändes så märkligt att få ”kvitto” på Kivra efteråt ? Men skönt att göra på nätet. Fick barn i januari ? Grattis förresten!
Jo, du har rätt. De allra flesta gör det när man bekräftar faderskap eftersom det går att samtidigt ansöka om gemensam vårdnad. Pappan får inte automatiskt gemensamt vårdnad bara för att han och mamman bekräftar faderskapet, utan det är en egen grej som båda också måste godkänna. Om mamman inte godkänner det kan man försöka med samarbetssamtal eller dyl. men kan man inte komma överrens måste pappan stämma mamman på gemensam vårdna. En kostsam och utdragen process.
jo så är det.
ogift måste bevilja vårdnaden till pappan samt bekräfta faderskapet
2 saker
kan bekräfta faderskapet men ändå ha ensam vårdnad
Det stämmer det du skrev från början?
Om pappan vill ha gemensam vårdnad och mamman inte vill det kan de gå till familjerätten för att försöka komma överens om vårdnaden (och umgänget). Om de inte kommer överens så får pappan stämma mamman i tingsrätten gällande vårdnad, boende och umgänge. Så får tingsrätten bestämma. Oftast anser man att det är bäst för ett barn med två vårdnadshavare, det innebär dock inte att boende/umgänge blir 50-50. Man kan ha gemensam vårdnad där tex en pappa bara har umgänge i viss omfattning.
Vårdnaden är det juridiska föräldraskapet. En vårdnadshavare behöver godkänna flytt eller byte av förskola osv. Även om hen inte är det som kallas boendeförälder.
Naej, du pratar lite om annat egentligen och du pratar om i längden. Men för det första, tekniskt sett handlar det inte om att pappan (eller mamman) har rätt till barnet, utan att barnet har rätt till båda sina föräldrar.
Vad gäller vårdnad (som kommentaren du svarade på handlar om), så kan inte mamman sätta stopp för det helt egenhändigt i längden. Men det stämmer absolut att mamman måste vara med på att det ska vara gemensam vårdnad (ifall föräldrarna är ogifta) för att kunna ansöka om det. Ansökan om gemensamvårdnad görs just gemensamt. Det går att göra samtidigt som man bekräftar föräldraskap, man måste inte vänta, men det måste göras. Så på så sätt, om mamman inte godkänner det så kan hon (tillfälligt) egenhändigt välja att pappan inte ska ha gemensam vårdnad. Vill pappan ha gemensam vårdnad kan han försöka få mamman att gå med på det själv eller med hjälp av samarbetssamtal, medling eller dyl. Funkar inte det måste han stämma henne på det, som ofta är en kostam och långdragen process.
Sen är umgänge och boende är en annan fråga. Vilket är vad du egentligen pratar om, inte vårdnad. Samma sak där, att kommer inte föräldrarna överrens så måste man stämma på boende/umgänge i rätten. Som du säger, så brukar det inte precis bli varannan vecka med så små barn, utan börja med umgänge som utökas för att så småningom när barnet är lite äldre gå till exempelvis 2-2-3 och vid ännu äldre (3-4 år och uppåt) börja med varannan vecka.
Stämmer inte alls.
Mamman som fött barnet registreras alltid som förälder. Är man gift registreras även ens partner som förälder (oavsett partnerns kön, sen något år tillbaka).
Är man ogift måste man logga in på skatteverket och bekräfta föräldraskapet, alternativt gå till kommunen och göra det.
Däremot kan man ju gå till domstol för att bli registreras som förälder mot mammans vilja.
Vårdnaden är som utgångspunkt gemensam, men det är ju en annan fråga än föräldrakskapspreumtionen.
Vårdnad är inte automatiskt gemensam om man är ogift. Man måste gemensamt ansöka om gemensam vårdnad. De allra flesta gör det samtidigt när man bekräftar faderskap så det är sällan ett problem. Sen rent juridiskt om pappan stämmer mamman på gemensam vårdnad är han mer eller mindre garanterad att få igenom det, för som du säger så är gemensam vårdnad utgångspunkten och det ska rätt mycket till för en förälder ska fråntas eller nekas vårdnad. Men processen att nå dit kan fortfarande ta lång tid och kosta mycket pengar.
Nja om pappan vill ha vårdnaden och mamma ljuger om att hon inte vet vem pappan är eller vägrar skriva under faderskap, så kan pappan stämma mamman och göra faderskapstest och då kommer bara mammam förlora på det.
Mamman kan dock vara med och godkänna faderskap, men inte godkänna gemensam vårdnad. Det är inte allt eller inget.
Barnet har rätt till båda sina föräldrar.
Hur barnet äter spelar absolut ingen roll, det går att pumpa om barnet ammas annars funkar ersättning finfint
Nej men ett spädbarn ska verkligen inte skickas runt på det sättet ?
Fast ett barn har ju två föräldrar? Hur tänker du då att Andreas ska kunna vara en pappa??
Barnet lär inte vara ett spädbarn/bebis för alltid
Hur ska barnet vara tryggt att träffa sin pappa när den är äldre om den inte har fått skapa en relation med honom innan?
Om pappan inte kunnat/fått/velat träffa barnet regelbundet från födsel och det dröjer via rättsprocess, så brukar man göra som så att pappan först får umgänge på ett par till några timmar åt gången för att sedan utöka det successivt och få till kanske en övernattning. När barnet kunnat skapa en trygg relation kan man gå över till växelvist boende. Om barnet fortfarande är rät litet (under 4 år exempelvis) så har det blivit populärt med man kör 2-2-3 tills barnet är tillräckligt gammalt för ex. varannan vecka (ofta 4+ år).
Men om ryktet stämmer så hade jag aldrig lämnat över min bebis till honom, även om han är pappan.
Om Nicci och Andreas har gemensam vårdnad har hon enligt lag inte rätt att ensamt bestämma om boende och umgänge. Hon kan dömas för egenmäktighet med barn. Om de har gemensam vårdnad och Nicci anser att hon måste skydda barnet från Andreas, ska det ske i samråd med lämpliga myndigheter.
Och om ryktet om henne stämmer så verkar hon inte heller vara stabil nog för att vara mamma.
Jag är ledsen att jag säger det men det går rykten om henne också, hur hon är psykiskt instabil och har en tendens att göra samma sak mot de flesta av hennes ex. (Inte blir gravid då)
Har absolut inga bevis på detta, likt Andreas och ryktena om honom.
Alla barn har inte alls två föräldrar, ens vid födseln.
Folk insemineras som ensamstående, människor går bort under tiden medföräldrar är gravida och folk blir på smällen efter tillfälligt sex med folk en inte vet vilka det är.
Ur bebisens perspektiv är andra människor än mamman ganska oviktiga första tiden.
Så vid vilken ålder ska barnet få lära känna sin pappa?
Förhoppningvis redan när bebisen är nyfödd. Men det som diskuterades nu var om det var lämpligt med att en nyfödd skulle flytta mellan mamma och pappa.
Inte två som kan amma. Barnet har starkare anknytning till den person som varit gravid.
Det stämmer dock inte att barnet har starkare anknytning till den som varit gravid. Barn knyter an till sina omsorgspersoner (oftast föräldrar). Huruvida anknytningen blir trygg har att göra med hur väl omsorgspersonerna svarar på barnets signaler och möter barnets behov av trygghet och tröst.
Min son bodde hos mig de första 1,5 året, hans pappa flyttade till en lägenhet i samma hus och de sågs i stort sett dagligen. Jag kanske inte hade velat träffa honom dagligen, men fick sätta mina känslor åt sidan eftersom barnets behov fick gå först. Funkade jättebra. Så man kan visst få en papparelation utan att behöva flytta runt om föräldrarna sätter barnet i centrum och sina egon åt sidan ett tag.
Mellan två hem? I dessa tider ska barnet inte vistas bland massa folk, på stan, restauranger men det skiter folk fullständigt i. Två hem är lugnt
Nu var det ju dock inte det jag syftade på.
Men vad är det för trygghet för barnet att behöva flytta mellan hem och förälder när den är så liten? Skulle du på allvar gå med på att din nyfödda bebis skulle ha det så
Det är inte så det går till vid umgänge med så små barn. Jösses.
Umgänge kan givetvis ske utan att bebisen bor växelvis. Förslagsvis några gånger i veckan hemma hos Nicci. Ett äldre barn kan träffa en umgängesförälder ganska sällan. Med bebisar behöver umgänget ske tätare och på ett annat sätt. Nicci och Andreas behöver givetvis samarbeta kring bebisen, även om bebisen bor hos Nicci. Om de inte kan eller vill samarbeta sätter de inte sitt barns behov i fokus. Nicci kan på egen hand inte bedöma om bebisen behöver skyddas från sin pappa. Det måste göras i samråd med socialtjänst och polis.
Forskning tyder på att det som påverkar ett barn 0-2 år negativt är om föräldrarna inte kan sammarbeta, inte växelvis boende.
Du hann visst före för jag skrev detsamma ? Att pumpa funkar ju inte för alla (kunde själv amma hur mycket som helst men inte pumpa ut en droppe ) men då finns ju ersättning som du skriver.
Pappan är inte åtalad. Man behöver inte ge flaska, man kan koppmata om man nu inte vill riskera det.
Men finns ju barn som vägrar flaska? Men det barnet får väl vara hungrig då, viktigaste är ju att pappan får vara med ?
Men sluta med ytterligheter!
Dessutom så finns det fall (typ detta) där pappan har sumpat sin chans att vara förälder, i alla fall nu i närtid.
Hur gör du denna bedömning? Det har väl inte ens kommit ut vad orsaker för separationen är?
Jo det har kommit ut
Aha, okej. Vad var orsaken då? När jag läste kommenterar från tråden om dem från morgonen så låter det fortfarande väldigt oklart.
Det är för att kommenterar med anledningen raderas, pga förtalsrisken antar jag. Sök på nicci på flashback så kan man läsa, men där verkar de flesta tro att hon hittar på.
Det är väl ord mot ord om hon säger en sak och han en annan?
Så är det absolut, jag har ingen aning om vad som är sant och följer ingen av dem. Men för mig känns det troligare att han skulle gjort det än att hon skulle hittat på det, vad skulle hon tjäna på det ? men konstigare saker har ju hänt..
Flashback är ju inte en tillförlitlig källa jämt direkt.
Där upprepas det som exonph och nicci själva har sagt på instagram, man får inte skriva det här så därför jag hänvisar till Snapchat. Om det är sant eller inte har jag inte sagt, eller hur?
Så vad som står på FB är sanning. ?
Vart då?
Vart?
Fast i tråden står ju att allt är nedlagt.
Lagligt sett har han inte det dock.
Vad då detta fall? Sluta uttala dig om saker du inte känner till.
Från när? Ska bebisen till sin pappa i några dagar när den är en vecka? Usch, kan inte tänka mig så hemskt att lämna bort en så liten, den är ju som en del av en själv, bara för att någon råkade bidra med lite sperma för 9 månader sen.
”Bara för att någon”. Det är barnets pappa, hälften av barnets DNA är hans. Sen kanske denna man är en hemsk om det som ryktas är sant så försvarar inte honom. Och man har inte varannan vecka med spädbarn nej. Men vårdnad och umgänge. Men så ful inställning till pappor du uttrycker.
Fast… det spelar faktiskt ingen roll att bebisen består 50% av pappans DNA. Anknytning är starkast till mamman i början. Så sett kan barnets mormor, moster eller morbror va lika viktig som pappan. De delar ju 25% DNA
Men hur ska ett barn kunna knyta an till en förälder om man inte låter den skapa en relation med föräldern? Ska den plötligt som treåring bo varannan vecka hos en pappa den inte har en relation till?
Det är ändå barnets förälder lika mkt som mamman.
Pappor är ju de som finns där som pappor. Det kan ju ha varit ett engångsligg där ”pappan” försöker undvika kontakt, tycker inte man kan kalla en sån för pappa tex.
Umgänge betyder absolut inte per automatik att man har barnet boende hos sig. Speciellt inte när det gäller små barn men inte alltid större barn heller.
Men svaret är en googling bort. Varför sitter folk här o gissar runt o pratar ytterligheter?
EH NEJ, många barn som ammas tar inte flaska. Har inte kunnat ge något av mina barn mjölken på flaska och jag har ammat 7 barn… Så nej, det är inget som funkar för alla. Alla kan heller inte pumpa.
För JAG, JAG, JAG… ?
Andreas måste väl ha rätt att träffa sin dotter? Låter helt sjukt om han inte skulle få det.
Vet du vad som har hänt eller? I närtid tycker jag inte ens han ska närma sig mamman med tång ens.
Vet DU vad som har hänt? Inte rykten, vad du tror, läst mellan raderna etc. Utan vet du på riktigt vad som har hänt?
Det verkar vara få som vet om det menar jag.
Han har inte rätt till nånting. Barnet har däremot rätt till båda sina föräldrar SEDAN. Vad som är bäst för en nyfödd bebis är absolut inte att flytta mellan olika hem.
Nej men barnet kan få vara med sin pappa utan att flytta mellan hem. Om båda beter sig som vuxna med barnets bästa i fokus vill säga.
Har han behandlat henne illa förstår jag dock att hon inte vill träffa honom, speciellt inte nu när hon precis fött barn.
Men det är inte hennes vilja som är i fokus. Tyvärr för henne.
Då kanske hon inte skulle ha skaffat barn med honom från början. Barnet har fortfarande rätt till båda sina föräldrar och även om han nu sagt något elakt/varit otrogen mot henne så kan han ju vara en bra pappa.
Eller så är han en skitpappa
Absolut. Men det vet man ju inte förrän han fått vara pappa. Hon kan ju likväl visa sig vara en riktig skitmamma.
Men det bästa för barnet kan vara att utveckla en relation med båda sina föräldrar, inte som att en delstaternas förälder inte får träffa ungen bara för att den är bebis.
Jag fattar inte. Vad är ryktet? Vad är det han ryktats om att göra?
Om det är barnets bästa att han träffar barnet så ja.
Tror hon att alla barn ”mjölkar” mamman i 1-2 år? N får pumpa ur och lämna ”mjölket” till A varannan helg?
För vissa funkar det ju inte ens att amma..
Och vissa vill inte amma! *här är en som aktivt valde bort*
Varför?
I min bekantskapskrets blev en ganska nygravid kvinna bedragen och lämnad av sin flickvän, som hon tillsammans skaffat barn med genom insemination. Det var jobbigt såklart sedan när barnet ska vara halvtid hos exet. Rätt eller fel? (Lagligt rätt såklart, men moraliskt?)
Kan tänka att ur barnets perspektiv är ju den andra icke genetiska föräldern som heller inte hunnit vara närvarande en enda sekund i barnets liv tämligen ointressant, inget annat än lagen binder dem samman. Och att ha två föräldrar som bråkar är kanske inte toppen. Men å andra sidan såklart bra att ha två föräldrar, även om en framtida partner till mamman kanske skulle vara bättre rent krasst sett.
Låter skumt. Den som ej är biologisk mamma har väl ingen rätt.
Med det resonemanget skulle ingen förälder som adopterat ett barn ha rätt till att vara med sitt barn…
Varför inte?
Den personen har absolut rätt till barnet när det kommer till insemination.
De gjorde alltså insemineringen tillsammans via sjukhuset. Så jo, tydligen.
Fast de har ju fortfarande beslutat att skaffat barnet för att de ville ha barnet oavsett hur relationen slutade? Det är ju ingen skillnad på par som skaffat barn via donerad sperma eller traditionellt samlag – man vill ha ett barn, ena partnern blir gravid, förhållandet mellan dem fallerar, men båda tog ju beslutet att bli förälder innan förhållandet kraschade.
Det finns även hetero par som skaffar barn på detta vis när den manliga partnern är infertil, skulle fadern i det scenariot inte ha rätt till barnet för att de inte längre är i förhållande till mamman heller då?
Klart båda mammor ska ha delad vårdnad till sitt barn som de satte till världen genom ett gemensamt beslut, även om den ena inte delar DNA.
Ur barnets perspektiv så är det ju väldigt lite som kopplar barnet till partnern om det varken finns biologi eller att man har någon som helst etablerat en relation med barnet. Ur barnets perspektiv – vad är det egentligen man sätter så stort värde på att barnet ska minska tiden med sin biologiska mamma? När vi säger att det är viktigt att värna ett barns relation till sina båda föräldrar menar vi alltså bara ”personen som tagit ett beslut att vara tillsammans med din mamma”?
Jag tycker det på något vis blir rätt tydligt att det är förälderns rätt till barnet snarare än barnets rätt till föräldern man värnar här, när både biologi och anknytning saknas.
(Om det är ett hetero eller ett homopar tycker jag ej är intressant)
Med anknytning menar du den som är gravid då? Anknytning skapar man. Vad som gör en förälder är inte DNA och personen som föder har inte ensamrätt på anknytning bara för att de var på barnet.
Om ett par beslutar att adoptera en bebis från en gravid men gör slut veckan bebisen föds ska det barnet då inte adopteras för att föräldrarna som vill ha bebisen inte är biologiskt släkt eller har anknytning till bebisen än?
Vad som kopplar ett barn till en förälder och gör att barnet knyter till föräldern är kärlek, närhet och tillit inte DNA.
En förälder är en förälder baserat på vad de gör inte biologi.
Varför ska allt utgå från biologi?
Förstår inte ens frågan. Vad menar du ska hända om två adoptivföräldrar skiljer sig, ska barnet hamna på barnhem då eftersom ingen är biologisk förälder?
Och vilken anknytning menar du att ett ofött barn har till en biologisk pappa som den saknar till en icke biologisk förälder?
Om barnet är adopterat så har de ju en relation adoptivföräldrarna, har lärt känna dem. Förstår inte alls den jämförelsen. Anknytning spelar såklart roll.
Ett ofött barn har ingen anknytning till sin biologiska pappa men de har ju däremot ett biologiskt band.
Ställ frågan såhär istället då: varför ska man värna relationen mellan ett barn och en vuxen person? Antingen är ju svaret att de har en anknytning eller ett biologiskt band (och vanligen både och), båda kan vara viktiga för barnet. I såna här fall blir det dock tydligt att det kan finnas ett juridiskt band utan att finnas varken biologi eller anknytning.
Om adoptivföräldrarna skiljer sig snart efter adoptionen? Om ett heterosexuellt par skiljer sig fast barnet är med donerad sperma?
För att barnet har rätt till en god relation till båda sina föräldrar. Och i detta fallet är exet också en förälder. Och vem som är förälder är inte alltid baserat på biologi. Det blev ju aktuellt i fall som tex lilla hjärtat.
Vad då moralisk? Det är barnets bästa man utgår ifrån, inte en sårad mamma eller pappa. Vad är det som är så svårt att förstå?!
Ett svarsalternativ borde ju vara:
BARNET har rätt till BÅDA sina föräldrar.
Självklart. Men en liten bebis är igen docka som man bara skickar runt. Tycker det är ganska självklart att bebisen bor hos Nicci på heltid nu i början
Man brukar inte ha 50/50 när bebisen är nyfödd. Inte om man går via familjerätten heller. Däremot är ju målet normalt att det blir 50/50 på sikt.
Och ska man ha 50/50 framöver så är det en fördel om barnet kan knyta an till föräldern innan dess. Optimalt är ju att föräldrarna kan umgås med barnet tillsammans, att pappan hälsar på hos mamman, de träffas tillsammans osv. Men är det väldigt infekterat så går det inte. Men nej, en nyfödd har man inte 50/50, men med tiden så är det dit man vill.
Jag tror inte att det finns någon seriös familjerådgivare eller socialtjänst som kommer rekommendera växelvis boende för ett spädbarn. Givetvis kommer umgänget att se annorlunda ut än så första tiden. Och det kan föräldrarna få stöd med att lösa om de behöver hjälp. Men att barnet har en god relation till båda föräldrar brukar vara målsättningen när umgänget utformas, givetvis på ett sätt som är anpassat för barnets behov och ålder.
Jasså du tycker det. Man kan tycka mycket. Tyvärr fungerar inte världen så, för hur rättssäkert skulle det vara om ditt (godtyckliga) tyckande fick styra.
Man har inte varannan vecka med ett spädbarn
Nej, man byter oftare.
Well. Om mamman väljer att (och kan ) amma så tar man hänsyn till detta och mamman kan de första månaderna i barnets liv ha barnet boende på heltid hos sig. Annars är det rent allmänt 50/50 som gäller (efter faderskap är bevisat)
Något säger mig att N kommer kämpa på med amning?
Även om barnet bor hos mamman den första tiden uppmuntras det att pappan spenderar några timmar med barnet varje dag. Hon kommer inte ifrån att ha kontakt med pappan, oavsett om hon ammar eller inte.
Mammor dör vid förlossningar titt som tätt och på nåt sätt överlever dom barnen ändå.
Titt som tätt? Låter oroväckande?
1000 kvinnor per dag enligt WHO
Globalt sett ja ?
Det handlar inte om att överleva, utan att leva ett tryggt och hälsosamt liv.
Ja, o det innebär att barnet anknyter till båda sina föräldrar.
Väldigt mycket prat om barnets rätt till båda sina föräldrar men alla föräldrar har absolut inte rätt till sitt barn
Nej, det säger väl sig självt! Vad man utgår från är barnets BÄSTA.
Vart håller ens Andreas hus? Det skrivs att han ej har sin telefon. Men om det är så att han ej bara har telefonen, så har han väl ändå tillgång till sina SoMe konton som ekat tomt ett tag? Eller är han frihetsberövad liksom?
Antiklimax om han bara tappat telefonen i golvet….
Då har han garanterat skaffat en ny. Denna generation klarar inte en dag utan mobil..
Det är nog inte en generationsfråga idag. De flesta har inte hemtelefon och det är direkt farligt att exempelvis inte kunna larma räddningstjänst eller liknande. Det är också svårt att sköta sin ekonomi, läkartider, betala hyra osv osv.
Nu pratar jag givetvis om att vara helt utan telefon en längre tid. Inte en timme.
Man måste ju ha en mobil
Kan vara telefonen har tagits i beslag som bevismaterial annars (obs – enbart ett antagande från mig!)
Många SoMe-konton kräver tvåstegs verifiering och som influenser är man nog väldigt noggrann med detta för att inte riskera att någon kapar ens konton. Så utan huvudenheten är det nästan omöjligt att logga in.
När en telefon blir beslagtagen får du inte ens möjlighet att använda ditt BankID.
Oj men vad gör man då om sin telefon blir snodd, trasig? Kommer man inte åt något av detta då?
Men då vet man ju att man inte får tillbaka den så då får man spärra den stulna/tappade telefonen och skaffa en ny och skaffa nytt bankID till den. 🙂
Är den tillfälligt beslagtagen av polisen får du tillbaka den – men det kan ta väldigt lång tid. Men du kan inte spärra telefonen för polisen måste ha tillgång till den.
Eventuellt kanske man får tillåtelse att skaffa nytt bankID på en ny telefon och spärra det gamla då det behövs i vardagen, har inte så extrem koll.
Just bankid kan man ha flera på olika telefoner. Byter du telefon behöver du inte spärra det fanns för att få ett nytt.
Men gud, har du inget annat att fundera över. ?
Hos mamman såklart. Biologiskt är mamman gjord för att ta hand om barnet första året (åren), att ha ”varannan vecka” när anknytningen skapas är bara grymt mot barnet.
Grymt att neka ett barn sin pappa snarare
Nu handlar det inte om vad som är bäst för pappan
”Neka ett barn sin pappa” stod det. Inte tvärtom.
Ja jag formulerade mitt svar fel, men det är verkligen inte grymt att neka sitt barn delad vårdnad som nyfödd
umgänget, inte vårdnaden.
Måste det vara antingen eller? Håller med om att en nyfödd ska vara med sin mamma men pappan får ju komma på besök och sen utökar man successivt egentid med pappan varefter barnet blir äldre.
Trist dock att många pappor tröttnar innan man kommit så långt.
Precis, bästa scenariot. Sen är frågan hur nicci och Andreas resonerar kring detta
De kan ju inte resonera?
Man brukar börja med växelvis boende tidigare än efter flera år.. Men då ofta tre dagar hos varje förälder istället för en vecka.
Men vad är det för dravel du skriver? Inte alls sant.
Kan du backa upp ditt tyckande med forskning? För forskningen säger att barnet inte påverkas negativt de två första åren av växelvist boende. Det som dock påverkar barnet är om föräldrarna inte kan sammarbeta.
Herregud man tar inte sånt på sociala medier. Man kontaktar Familjerätten i sin kommun för rådgivning och hjälp.
Tänk att det tog så många inlägg innan någon kom med det enda vettiga svar som finns.
Mjölket?
Man undrar lite om denna Nessa, som påstår sig vara en vuxen person, har alla hästar i hagen så att säga…?
Nessa har inget eget liv. Hon sitter bara och gottar sig i vad andra gör.
Vanessa är ”one of a kind” och har alltid varit sån. Tidigare bodde hon i Skövde och höll på på samma sätt, spred rykten, skapade osämja och intriger folk emellan. Är uppväxt med människan och man gör bäst i att hålla sig riktigt, riktigt långt borta.
Jag upplever henne som en c-kändis groupie, hon går igång på att veta skvaller om folk som var med i PH för åratal sen.
Jag är emot våld men den tjejen behöver en örfil
Du med kanske?!
Varför ogillar dem (föräldrarna, skvallersidor) det här barnet för) Varför skriver de så mycket om ett oskyldigt barn, håll henne utanför ALLT! Herregud!! Vad har hon gjort för att förtjäna att alla ska prata om henne, hon är knappt en vecka gammal??
Om pappan vill ha umgänge blir det problem för den mamma som hoppas kunna få ensam vårdnad. Naturligtvis blir det inte 50/50 i spädbarnsåldern men Andreas(?) lär definitivt få umgänge i deras sits. Det trodde jag alla tänkte på när man väljer vem man skaffar barn med…
Ja ellerhur. Han får givetvis inte vv första året iallafall. I början får han umgänge med henne över en dag då o då, för att om någon månad kunna ha varanann helg samt en dag på ” hennes ” vecka. Men Nicci verkar inte helt frisk i huvudet, hon vill ha barnet för sig själv hon skiter i att BARNET har en pappa också.
Det handlar inte om att tycka och tänka, utan vad lagar och prejudikat säger. Om Nicci och Andreas har gemensam vårdnad, kan Nicci inte fatta ingripande beslut kring barnet på egen hand. Hon kan åtalas och dömas för egenmäktighet med barn. Om det föreligger ett behov av skydd, är det något socialtjänst och polis måste avgöra tillsammans med Nicci. Nicci kan och får inte ta beslutet på egen hand.
Det är inte helt givet att han kommer få det
Det tänker jag mycket på.. Folk tycker inte det är ett problem att skaffa barn snabbt med vem som helst. De säger att ”jag kan ta hand om barnet själv om han drar”. Men problemet är ju om han inte drar… Så är man fast med en människa i 18 och måste samarbeta, ha kontakt och han kan ställa till ställa till så mkt för dig…
Om N inte vill uppge A som pappa, utan anger ”fader okänd” så borde A kunna kräva att få göra ett faderskapstest.
När det är bekräftat att han är pappan så har han lika mkt rätt till barnet som mamman.
Inte när barnet är så litet, då utgår de från vad som är bäst för barnet i första hand
Man kan inte välja att inte uppge en person som pappa bara för att jävlas eller man är arg på den. Familjerätten har ett stort ansvar att utreda faderskapet (här är det inte särskilt svårt då det räcker att googla). För barnets rätt kommer före, att man som barn har rätt att veta vem ens föräldrar är. Man har rätt till sitt ursprung. Det är ur massa aspekter, ärftlighet, sjukdomar, osv.
Sen så finns fall där där det såklart inte gått. Exempelvis har kvinnan varit SÅ berusad (påstår hon, eller så vill hon verkligen inte säga) att hon inte minns vem hon legat med. Det var ett one night stand påstår hon. Men familjerätten inleder ändå en utredning och intervjuar kvinnan osv. Kan även intervjua eller begära DNA testning av potentiella pappor som kvinnan uppgett att hon haft sex med i närtid, osv. Men som sagt, kontentan är att det inte räcker att bara inte vilja uppge fadern och i Niccis fall är den utredningen inte särskilt svår.
Det finns även fall där kvinnor blivit gravida med otrogna män som verkligen inte vill kännas vid att kvinnan blivit gravid. Även här kommer man tyvärr inte undan. Om kvinnan uppger en man som sexpartner så måste man lämna ett DNA test (om man inte flytt landet eller gått ur jorden). Men man kan ha en öppen faderskapsutredning i flera MÅNADER. Har fått höra om ett ärende (inte min kommun men en annan) där det till och med tagits till Tingsrätten och att en delgivningsman jagade pappan i flera månader. Till slut lyckades man hitta honom och han fick DNA testas. Vet inte exakt hur det gick till då det inte var på mitt jobb men summan av kardemumman: man tar detta på allvar pga barnets rätt!
Har en historia om en löst bekant som gärna ville ha barn. Hon skrev ett kontrakt med en manlig vän om att han inte behövde ta på sig faderskapet när barnet var fött, han ville inte ha fler barn men kunde gå med på att ge sina spermier så att säga, hon skulle sköta allt, vara ensam förälder till barnet osv. Tji fick han sen när han insåg att det där kontraktet inte betydde någonting när faderskapet skulle utredas. Det hade de båda kunnat googla sig till ganska snabbt så de är inte de skarpaste knivarna som ni kanske förstår. Nu muttrar han över att han behöver betala underhåll osv men ja.. en dyr läxa.
Mamman borde väl dock kunna avstå från att ta emot underhåll?
Intressant. Håller med om att det är viktigt att veta vem pappan är.
Vad händer om kvinnan bara vägrar berätta? Vad kan ni göra?
Det är väldigt sällan en kvinna erkänner att hon VÄGRAR berätta utan oftast är det historier om att hon var full, inte minns, det var ett fylleknull på en restaurangtoalett och massa andra hittepå haha. Men vi gör verkligen vårt bästa: har en öppen utredning, intervjuar henne, man kan be henne prata med eventuella personer hon var med, man kan be henne kolla kontoutdrag för att kolla vart hon var, osv. Man kan vara väldigt kreativ här i sin utredning. Men såklart finns det fall då man verkligen inte kan fastställa ett faderskap och ja.. då har barnet ingen registrerad fader helt enkelt utan det enda som finns på barnet är mamman ??♀️ det är ovanligt men det händer.
Av ren nyfikenhet, vet du sedan vilket år ungefär man har kunnat kräva DNA-test av uppgivna fäder? Hur gjorde man innan DNA kunde testas?
Man började DNA testa på 90-talet men detta har skärpts på senare tid. Det finns faktiskt en lag om just detta: Lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap (länk för den intresserade https://lagen.nu/1958:642). Jag kan läsa att vissa ändringar gjordes 2021 så jag tror att lagen skärptes då men kan ha fel. Är man väldigt intresserad så kan man läsa på Myndigheten för familjerätt och faderskap (länk: https://www.mfof.se/faderskap-och-foraldraskap.html) och annars en handbok som har olika kapitel om allt man undrar (länk: https://www.mfof.se/download/18.1246e94018529d76e287090/1671690308992/Handbok%20-%20Att%20utreda%20och%20fastställa%20faderskap%20eller%20föräldraskap%20221213.pdf). Om sista länken inte funkar finns den på Mfof’s hemsida!
Tusen tack för att du svarade!
Nej, det har han inte. Det ska ligga i barnets bästa för att man som förälder ska ha rättigheter.
Barn har rätt till båda sina föräldrar, men frågan är ju dock om barn VILL ha den rätten. VILL barn ha rätten till sina föräldrar?! tänker jag?! Har man frågat barn det, om dom vill ha rätten till sina föräldrar. Väldigt många barn verkar ju inte gilla sina föräldrar nämligen, så man bör väl fråga barn (i nån slags folkomröstning kanske?) om barn vill ha den rätten. För bara för att man har blodsband så betyder ju inte det att man passar ihop/gillar varandra.
Alltså mängden av pick-me kommentatorer här är helt sinnes. Ingen har fakta i vad som hänt men alla är så snabba på att döma och säga att Andreas ska ha rätt till barnet utan någon som helst insyn i vad han gjort.
Förklara gärna vad som är ”pick me” här, enligt din tolkning. Sedan är det ju inte så konstigt att folk analyserar och bryter ner Niccis agerande över den enorma mängd material hon förser publiken med. Även om Andreas skulle ha gjort sig skyldig till något överskuggas det av kommunikationsstrategin.
Ja detta är en ny nivå av att exponera sitt barn.
Jag är inte så mycket för att tycka, utan går med på vad lagar och prejudikat säger. Om Nicci och Andreas har gemensam vårdnad, finns det enbart en situation där Nicci kan neka till umgänge eller bestämma kring barnet själv. Det är om det bedöma att hon behöver skydda barnet från Andreas. Om det föreligger ett sådant behov får inte Nicci avgöra på egen hand, utan det måste i sådana fall ske i samråd med lämpliga myndigheter/instanser.
Men det spelar inte så stor roll (tyvärr). Män som har misshandlat sina partners och till och med mördat dem får vårdnad ..
Om A har gjort något mot N, så innebär det inte automatiskt att han inte kan vara en bra pappa.
Han har inte gjort barnet något och barnet har lika mkt rätt till sin pappa som mamma.
Vad som hänt mellan N och A har jag ingen aning om
Precis fött ett barn och har ett sedan innan.
Står fast vid att pappan inte har rätt till någonting första året iaf. Jag har burit och knutit an till barnet på ett sätt han inte är skapt för.
Jag är skapt för att ta hand om mina barn och tillgodose alla deras behov. Pappan är absolut superviktig och ska absolut finnas i närheten (första veckorna främst för att ”passa upp” mamman så hon har alla förutsättningar att läka samt skapa mat till barnet) och börja skapa relation med barnet. Men någon rätt att ha barnet första året tycker jag inte. Sen har barnet rätt till båda sina föräldrar. Men det ska vara stabila föräldrar som kan samarbeta. I fall där föräldrarna inte är tillsammans första tiden i barnets liv kan pappan hälsa på om relationen klarar det.
det handlar inte om vad pappan har rätt till utan vad barnet har rätt till.
Eller barnets BÄSTA.
Det erbjuds också en hel del stöd och hjälp för att få samarbetet och umgänget att fungera redan när barnet är mycket litet. Det räcker inte att som mamma säga att ens relation till pappan inte klarar av det och att han får återkomma när barnet är äldre.
Man utgår från vad barnet har rätt till, inte vad mamman vill och orkar eller vad hon behöver passad upp med av en pappa. Utgångspunkten är och ska vara barnets rättigheter. Och frångår man umgänge så ska det vara för att det är bedömt som barnets bästa, inte mammans bästa eller pappans bästa.
Men det är inte nåt att tycka, lagen är vad den är, du står inte över den.
Men jag har aldrig påstått att jag står över lagen?
Jag tycker så, men det behöver inte betyda att jag inte skulle följa föreskrifter och bestämmelser om jag och min man skulle gå isär?
Jag håller inte med om alla lagar som finns och det betyder ju inte att jag automatiskt är en lagförbrytare.
Måste folk slå på stora trumman direkt och tro att folk tror så mycket om sig själva, att de står över något? Löjligt..
Och till de andra kommentarerna, jag har skrivit att pappan är superviktig, inte bara för att ”passa upp” utan för att knyta an. Dock är vila, vätska och föda viktigt för att ge förutsättningar för att modern ska kunna producera mat till barnet. Där kan pappan spela en enormt viktig del! Passa upp är väl fel ord och får det hela att låta mer banalt än vad det är, dock kan en partner verkligen göra skillnad för mamman och barnet och det är ju så viktigt och positivt.
Som svar på en annan kommentar, jag har skrivit att barnet har rätt till båda sina föräldrar.
Nej men det verkar så. Varför skriva om vad man tycker när det inte är frågan liksom? Spelar ingen roll vad nån tycker, fakta är fakta.
Men du tror ju så mycket om dig själv. ? Du tror dig vet bäst. Du utgår ifrån vad du tycker du har rätt till, inte vad som är barnets bästa. Snacka om ego!
Du verkar utgå ifrån dig själv o vad du tycker du har rätt till. ? Det handlar om barnets bästa. Och jo, pappan, om han anses vara bra för barnet, har rätt till ungänge.
I början är det väl korta stunder, eller några timmar per dag. Sedan utökas det till övernattningar.
Du kan tycka vad du vill. Tack gode gud så har vi bestämmelser för dessa saker.
Jag måste säga att det är rätt vidrigt att det ska fortsätta skrivas om detta (för jo det är uppenbart att ett sånt här inlägg direkt genererar kommentarer hon N). Om du bryr dig så mycket om barnets integritet så gör din del i det hela och slutar skriva om det.
Sen alla insinuationer på att det är synd om pappan. Alla kommentarer om att båda föräldrarna har rätt till sina barn. Det är för mig ologiskt att det alltid låter att ”mamman håller barnet ifrån pappan stackars pappan” för att när man sedan kollar på statistiken så är det i största del papporna som misshandlar, missköter, är frånvarande. Att vi är så snabba på att döma N när det dessutom verkar som att hon blivit utsatt för något hemskt under graviditeten. Våld. Är en människa som tillämpar våld en lämplig förälder?
Lex Tintin någon? Förstår ni att eran ”pappan har rätt till barnet” retorik är exakt den retoriken som gav Tintins pappa rätt att ha honom trots att han var våldsam?
Man kan tycka vad man vill om att detta skett i det ett öppna. Men just nu sitter en nyförlöst kvinna och ska hantera allt var det innebär att bli förälder och dessutom ska hon hantera det under ett pågående rättsfall och massor av elaka kommentarer. Det är empatistört av både dig Camilla och er som kommenterar här
Men det är ju inte våra åsikter i detta fall, utan lagen. Det är det vi tar upp.
”Det är för mig ologiskt att det alltid låter att ”mamman håller barnet ifrån pappan stackars pappan” för att när man sedan kollar på statistiken så är det i största del papporna som misshandlar, missköter, är frånvarande.”
Absolut är det så statistiskt, men här diskuteras ju inte statistik utan en specifik situation där båda parter pratat i sociala medier om det och dragit in en tredje part att sprida saker.
”Att vi är så snabba på att döma N när det dessutom verkar som att hon blivit utsatt för något hemskt under graviditeten. Våld. Är en människa som tillämpar våld en lämplig förälder?”
Fast, ingen vet ju vad som har hänt. Det finns påståenden men ingen som inte är en av parterna (eller potentiellt bevittnat något) har ju noll aning om vad som har eller inte har hänt. Jag tycker det är ganska sunt att inte rakt av ställa sig för eller mot någon part i ett sådant läge, utan bara förhålla sig till vad som rättsligt gäller (vilket ändå de flesta kommentarer här gör imo).
”Man kan tycka vad man vill om att detta skett i det ett öppna. Men just nu sitter en nyförlöst kvinna och ska hantera allt var det innebär att bli förälder och dessutom ska hon hantera det under ett pågående rättsfall och massor av elaka kommentarer.”
Det är ju dock lite av en situation hon själv skapat? Menar absolut inte det på victim blaming sätt. Som sagt, har ingen aning vad som hänt eller inte hänt. Syftar enbart på att detta nu diskuteras online, inte vad som potentiellt hänt. Om man aktivt bjuder in främlingar online till att spekulera, ta sidor osv. genom att göra videos, inlägg och prata med skvallerkonton om vad som hänt (utan att riktigt säga vad som hänt och istället hinta och baita med vad som komma skall), då får man ju faktiskt räkna med att folk deltar? Det betyder inte att man ska få orimligt hat riktat mot sig (ser dock inget sådant här? Tror jag?), men att folk inte håller med, säger emot, eller säger saker man inte gillar, ptja, det får man nog ta. Och gillar man inte, se det som en lärdom för sig och själv och för sitt barn att vissa saker kanske ska hållas privat.
Är väl lika empatistört av dig som bidrar med ditt inlägg i diskussionen!
Jag vet inte vad som är lägst. Att detta kablas ut som underhållning av nessa eller att det delas vidare här inne.
Jag vill inte vara den som skriker att vi måste tänka på barnen men vem tänker på barnet här? Inte mamman, inte nessa, inte Camilla, vi som läser här…? Stackars barn som blir exponerat som någon slags såpaunderhållning i ett drama hon absolut inte har valt att vara mittpunkten i. Fy fan ändå.
Men varför skriver du här o håller diskussionen igång?
Alltså jag fattar inte riktigt frågan eller det här kommentarsfältet. Är det allmänt tyckande som vill åts eller hur det rent praktiskt går till? Nej, pappan kommer inte ha 50/50 på ett par år. Man börjar smått med umgänge som utökas. Man ser till bebisens bästa och det är inte att slussas fram och tillbaka till pappa så här tidigt.
Det finns ingen forskning som säger att barn 0-2 år påverkas negativt av växelvist boende. Det som avgör om barnet mår bra eller inte är hur väl föräldrarna kan sammarbeta. Sluta sprid dynga.
Nu kan jag ingenting om det där, men som Nessa skriver… ”du skämmer ut dig” får hon en kommentar om och svarar: ”din vagina är rostig och du e gammal”… alltså? Ja, hon skämmer faktiskt ut sig.
Hon skriver riktigt jävla dåligt och kan inte ta EN enda kommentar (menar inte specifikt denna givetvis) som är konstruktiv. Jag funderar ibland fan själv på varför jag följer henne…
Du kanske följer henne för att du ska ha någon att se ner på o automatiskt må lite bättre.
Barn brukar inte rekommenderas att bo växelvis förrän det är 3 år eller äldre.
Har Nicci och Andreas gemensam vårdnad, behöver de komma överens om frågor som rör barnets boende, umgänge och vårdnad. Om barnet bor hos Nicci de första åren, behöver Nicci främja anknytning mellan barnet och Andreas. För att ett så litet barn ska kunna knyta an, krävs att Andreas träffar barnet flera gånger i veckan. Det mest fördelaktiga vore om han kunde komma hem till Nicci och umgås med barnet där. Det kräver att både Nicci och Andreas kan samarbeta kring barnet. Om Nicci fattar ingripande beslut för barnet, utan att involvera Andreas i dessa, kan det i vissa fall räknas som egenmäktighet med barn. Det är ett brott. Hon får heller inte bedriva umgängessabotage. Enligt föräldrabalken ska vårdnadshavare kunna sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet.
Om föräldrarna fortsätter sina konflikter kan det i framtiden leda till att en av dem får enskild vårdnad om barnet i domstol alternativt att barnet placeras i en trygg familj med stöd av LVU. Detta om barnet bedöms hamna i lojalitetskonflikt mellan vårdnadshavarna och de inte inser att det är skadligt för barnet. Det finns flera rättsfall där barn blivit placerade med stöd av LVU, då två vårdnadshavare dragit in barnet i sina konflikter och vägrat samarbeta.
Om Nicci och Andreas inte kan komma överens om var barnet ska bo och formerna för umgänget, kan de skriva ett avtal via socialtjänsten. Det är dock inte juridiskt bindande. Om de inte vill komma överens på frivillig väg och väcker talan i domstol kring boende, vårdnad eller umgänge, är det domstolen som avgör i frågan. De kommer fästa särskild vikt vid huruvida någon av föräldrarna försökt samarbeta med den andra kring barnet.
Håller med om allt, vill bara tillägga angående detta:
”kan de skriva ett avtal via socialtjänsten. Det är dock inte juridiskt bindande.”
Det är juridiskt bindande om man skriver det via familjerätten, vilket man ofta rekommenderas göra om man haft många besök och samarbetssamtal med medlare/socialstyrelsen för hjälp att komma överrens. Just för svårigheterna att komma överrens ofta beror på att en eller båda föräldrar trilskas av olika anledningar, så att skriva det via Familjerätten efter man kommit överrens är absolut att rekommendera. Då är det juridiskt bindande.
Rekommenderas? Vad är det för gamalt du stödjer dig på. Ny forskning säger annat.
Långt ifrån alla ammar och jag tror ingen ammar 2 år så det är nog inget skäl för att ha barnet boende hos sig.
Jo de finns…
De finns, men inte så vanligt. Vid 1 år så ammar ca 30% fortfarande, så lär ju vara ganska mycket mindre vid 2 år. Men efter omkring 6 månader blir det mindre viktigt oavsett hur länge man fortsätter amma. Eftersom de flesta barn börjar äta annat då också alltmer och inte enbart när sig på amning. Och därmed kan klara sig allt längre stunder utan amning.
”Ingen ammar i två år” ? Långtidsamning är vanligare än du tror. Men du kanske syftar på exklusiv amning utan mat? I så fall har du rätt att (förhoppningsvis) ingen ammar (exklusivt) i 2 år.
Amning sätter inte stopp för att ett barn övernattar hos fadern.
Att hon ammar hindrar inte att barnet övernattar hos pappan.
Fjantig diskussion. Får ont i magen av dom som tycker att det bara är att pumpa/flaskmata
mm. och sätter likhetstecken mellan
mamman o pappan, vem som helst.
Anknytning första tiden är som att ha fått en extra kroppsdel som man inte vet hur den funkar ungefär – och dygnet runt ska man lära sig det steg för steg. Ibland ammar man hela dagarna, ibland kommer man ut, ibland kan man inte äta annat än fil. Men att då behöva ens TÄNKA TANKEN på att lämna över sin bebis till nån man inte bor ihop med bara för att det ska anses vara nåt jämställt hittepå?? Helt ORIMLIGT. Och som nån skrev här ovan, pappans roll är ju superviktig men det är ju i samklang med mamman och bebisen, inte för att man själv har ”rätt” till bebisen. Mvh har 3 barn som har världens tajtaste papparelation vars pappa gjorde the dirty work när de va små.
Det är inte på grund av ”något jämställt hittepå”. Det är på grund av barnets rätt till en god relation till båda sina föräldrar. Ledsen men mamman har inte ensamrätt av barnet. Och umgänget avgörs inte av hur gärna mamman vill vara dygnet runt med sitt barn. Barnet har också, till många mammors förfäran, en till förälder (kvinna eller man) som barnet har rätt att knyta an till och skapa en relation till.
Jag pratar inte om mammans ensamrätt jag syftar till den överlevnadsinstinkt ett nyfött barn har och hur viktig relationen är till sin primära anknytningsperson. Rätt till båda föräldrarna – absolut, men inte på bekostnad av barnets biologiska behov.
Men det anses vara BÄST för barnet med anknytning till båda föräldrarna. Dina idéer är föråldrade.
Rent juridiskt sker följande så fort ett barn är fött.
BÅDA föräldrarna får idag gemensam vårdnad automatiskt, oavsett om de är gifta, särbo, eller aldrig har bott ihop.
När barnet har fötts, är det inte längre möjlighet för mamman att bestämma över barnet, utan nu lyder barnet under Socialförvaltningens ansvar.
Mamman kan med andra ord inte längre utestänga en pappas närvaro o umgänge med barnet, för gör en mamma det, så är risken för henne oerhört stor att hon själv förlorar sin del av vprdnaden övet barnet, då hon saknar insikt i barnets behov av att få ha även pappan delaktig i alla beslut som rör barnet.
Jag skulle råda den pappa som förhindras att träffa sitt barn, att omedelbart kontakta en jurist inom familjerätt, o begära ett möte på socialförvaltningen om att Socialförvaltningen uppför en plan hur umgänget ska läggas upp. Sätter sig en mamma på tvären här, så dras ärendet till domstol, där rätten lägger en tvingande dom för en mamma som vill utestänga en pappa till umgänge.
Ingen av två föräldrar ska ens inbilla sig idag att man har ensam rätt över ett barn, här är familjerätten på Socialförvaltningen stenhårda, för till skillnad mot två föräldrar som bråkar o kräver sina rättigheter, så utgår familjerätten ALLTID till BARNETS rättighetet. Om en mamma bråkar och förhindrar en pappa till sitt barn så kan det gå så illa att Socialförvaltningen genom dom i Förvaltningsrätt omhändertar barnet o placerar det i familjehem tills föräldrar lärt sig samarbeta o sätta BARNETS BÄSTA i centrum före sina egna egoistiska självändamål.
Att sätta barn till världen gör att båda föräldrarna tvingas stå ut med varandra tills barnet är myndigt.
Råder alla pappor att varenda gång ha med sig sin jurist vid möten på Socialen, aldrig accept på tfn samtal, utan all kommunicering ska i ett sådant här läge alltid ske via jurist.
Idag sätter många unga människor barn till världen hur som helst av rent egoistiska skäl, man bör ha i minnet, båda föräldrar, att om den ene föräldern skulle gå bort, så övergår vårdnaden till den andre biologiska föräldern, om den ene föräldern blir sjuk, svårt handikappad t.ex så ska man nog vara tacksam att det finns den andre föräldern som vill barnets bästa, tar hand om barnet, i annat fall placeras barnet i fosterhem utdömt av domstol. Som sagt, ingen förälder bestämmer ensamt över barnet, utan alla beslut ska gemensamt tas, går inte detta sitter man risigt till hos myndigheterna som istället övertar ansvar för barnet.
Ett tips till alla föräldrar, lär er samarbeta, snacka aldrig skit om den andre föräldern i barnets närhet, för sådant sätter sig inom barnet o förstör helt o hållet barnens självkänsla hela sitt vuxna liv.
Ett barn är ingen leksak. O minsta konflikt, så står föräldrarna över Socialförvaltningens tillsyn. Och det är det värsta som kan hända.
Många föräldrar har mycket att lära av föräldrarna Alex Katrin o Bingo som ALLTID satt barnen före sig själva, aldrig bråkat utan alla hjälps åt med barnen. Ett föredöme.
Och tack gode gud för att det här ändrats! Som det var tidigare så var det inte för barnets bästa.