Blondinbella:

I ett nytt förhållande kommer jag vara särbo. Jag vill ha huset för mig själv. Jag kan tänka mig många år av en dejtliknande-relation, ses ute på middagar, mysiga helger ihop och när jag ändå reser runt om i världen kan jag gärna förlänga en dag eller två och så kan personen möta upp mig där. Nästa vecka får jag besök i NYC, det ser jag fram emot. Jag vill helt enkelt inte ha en vardag på det sättet som jag hade innan. Aldrig mer storhandling, diskutera vem som ska plocka ur diskmaskinen och behöva kompromissa om jag ska jobba eller vi ska se på en film en vardagskväll.
[…] För mig är det viktigt att personen inte bara är fine med allt ovan. Utan han måste känna att det fungerar från hjärtat. Det är lätt att tro att det ”går bra” med att ses 4-6 dagar i månaden men efter ett tag inser personen att det inte så han vill ha sin relation. För mig är det viktigt att vara rak och ärlig för den dagen jag blir tillsammans med någon, behöver han känna att han inte kompromissar utan känner samma sak.//Bella

Hur många människor tror ni från hjärtat skulle vara okej med ett sånt här upplägg som inte kommer leda någonstans? I längden?
Det påminner mig om en scen ur Vänner där Chandler försöker lura i Monica att han inte vill gifta sig. Att han är en ”complex fella, not likely to take a wife” bara för att hon ska bli överraskad när han friar.

Om detta är det upplägg Bella vill ha för resten av livet och aldrig mer släppa in en man (eller kvinna) i sitt liv så kommer hon nog mer eller mindre förbli singel.
I mina öron låter det mest som att hon är rädd för att släppa in någon med risk att det återigen inte kommer fungera – super woman Bella som inte behöver någon i hela världen och som ska leva själv i sitt stora hus på Lidingö.
Den dagen hon blir riktigt ordentligt pangkär så tror jag att det kommer ändras och då kommer Bella som genom ett trollslag hitta en ny tårtbit att fylla som hon inte visste att hon hade. 🙂

Skulle ni kunna vara i en relation som de Bellas beskriver här ovan om du visste att den inte skulle leda någon vart? Eller hade man levt på hoppet om att kärleken kommer förändra spelreglerna?