Dagens geografilektion

Kissie:

kissie-3

Jag var duktig och höll mig till cola zero hela kvällen för jag behövde ju gå upp halv 6 imorse. Var inte det roligaste men jag kom upp och nu sitter jag på tåget mot Malmö. Nej, nu ropade Janne att vi är på väg till Blekinge. Ligger inte det i Malmö?

Kissie briljerar med geografikunskaperna samtidigt som hon berättar över hur orättvist behandlad hon känner sig av KO efter att de fällt henne för brott mot marknadsföringslagen och kommer tvingas möta dem i tingsrätten.

Jag kan förstå henne. Hon är först ut. Klart hon känner sig orättvist behandlad men jag tvivlar på att det kommer dröja särskilt länge innan hon får sällskap då många inlägg jag sett är sämre än henne på att markera ut samarbeten.

Träffade min nya advokat och jag fick veta exakt hur stämningen kommer att påverka mig. Så ärligt talat känns det inte så roligt att vara jag just nu. Funderade nästan på att lägga ner detta, bloggen, bolaget.. Ja allt som jag har byggt upp.

Då har vi rett ut det..

My Martens:

flash

Men visst, vill My få det till att jag är den här BluesClues så kan hon nog det. Men tyvärr har jag inte skaffat mig något konto på Flashback trots att jag är en hängiven följare av vissa trådar..

Så som jag sagt hela tiden, de där samtalen till SATS kom inte från mig.

Tack för tips, X.

Hur är man att leva med egentligen..

Nickys:

nickys

Hur är det för Eric att leva/hantera att leva med dig som har en kronisk sjukdom?
Jag frågade faktiskt Eric innan jag svarade på frågan. Han sa att det såklart var en ganska stor omställning i hans liv i och med att vi är otroligt mycket på sjukhuset. Och att han behöver ta hand om mig ganska mycket under dem perioder som jag mår sämre. Men han sa också att det är ingenting som ”stör” honom eller som är ”jobbigt” för honom i och med att han älskar mig. Han tycker snarare synd om mig när jag mår dåligt. //Nicky

Nicky svarar på några frågor i sin blogg och en av dem handlar om hur det är att leva med någon som är kroniskt sjuk.
Jag blev helt ställd när jag läste hennes svar.

Jag lever ju själv med en kronisk smärtsjukdom och lite annat gott och blandat och det slog mig att jag nog aldrig ställt M den frågan.
Kanske är jag rädd att få ett svar som gör lite ont – hatar att vara en belastning och att folk tycker synd om mig –  eller så beror det på att jag egentligen inte vill prata om det alls och gärna sluter mig som en mussla när jag har ont.
Gör inte det!
Inte nog med att man själv mår sämre, ens partner känner sig utestängd.
Två minus blir inte ett plus i det här fallet – det kan jag garantera.

Jag vet att jag har en del följare som lider av liknande sjukdomar. 
Har ni ställt den frågan till era partners?