Jockibois liv var en lögn..

Jockiboi:

Som många av er kanske märkt så har Jockiboi sett allt annat än pigg ut de senaste dagarna och det har sin förklaring. Han har nämligen begärt ut alla 1300 sidor av socialtjänstens dokumentation om honom innehåller och har läst igenom varenda papper sedan de kom i hans ägo.

I den här videon berättar han om hur smärtsamt det är att få reda på att allt han trodde sig veta om sin barndom varit en lögn.
En lögn fabricerad av en person i sin närhet som gjort detta för att skydda sitt eget tablettmissbruk.
Det krävs inte någon större slutledningsförmåga att förstå att det med största sannolikhet handlar om hans mamma och Jocke frågar nu sina läsare vad han ska göra med all denna information.

Han säger själv att han vill lägga ut alla papper på nätet för att själv få upprättelse och för att bevisa sanningen. Är det en bra idé tycker ni? Jag tror inte det är många som skulle sätta sig och plöja igenom 1300 sidor – än mindre förstå allt som står i dem.

Jag förstår att han vill ha en ”quick fix” – ut med skiten på en gång bara men jag tycker istället han ska fundera på att kanske skriva en bok om allt som hänt honom. På så vis blir det lättare för folk att ta in och förstå och samtidigt kanske hans historia kan hjälpa andra barn i liknande situationer.

Vad tycker ni?

Dumb and dumber..

Andrea Hedenstedt:

andrea

Jag hittade det här inlägget av Andrea via Fornis blogg och det var nog längesen jag kände mig som en sån komplett idiot.
Jag har alltså på mina snart 36 år inte fattat att siffran i den lilla burken är en indikation på hur länge smink håller utan jag har trott att det är produktens vikt eller nått och struntat totalt i den… Kan tilläggas att jag är lite av en sminksamlare men det har man tydligen inte mycket för. =)

Med tanke på hur mycket smink jag borde slänga när jag kommer hem så kommer det bli att suga på ramarna i slutet av den här månaden om jag ska fortsätta se någorlunda representativ ut när jag lämnar lägenheten.
Min hy tenderar nämligen att ta en smått ljuslila ton under höst och vintermånaderna och spraytanning har jag fortfarande inte vågat mig på med risk för att fnasa bort halva ansiktet och se ut som ett kamouflagetält istället för ett brunfräschigt kex.

Visste ni det här? Att den där siffran visar hur länge smink håller?
Snälla, kan ingen vara clueless tillsammans med mig?

Exempel på olika typer av förfrågningar..

Jag har kikat lite i min mailkorg för min gamla blogg och hittat mängder av olika typer av förfrågningar för samarbeten/sponsrade inlägg och liknande och tänke ge er ett par exempel på hur dessa mail kan se ut.
Av alla mail jag någonsin fått med det här ändamålet så är det ETT(!) som faktiskt utformat sin förfrågan enligt lag. Nu har dessa mail ett par år på nacken men ni kan ändå få en känsla för hur det kan se ut.

Notera även att ersättningen varierar från ett par iPhonevantar (utan kostnad naturligtvis..tsss) till 5000 kr och nu för tiden rör det sig om betydligt större summor än så men fortfarande blir mindre bloggare blåsta då de accepterar vad som helt i ersättning och inte inser sitt eget värde.
I ett av mailen skriver de tydligt att det ska framstå som att jag själv ”klickat hem” varan..

Mailet längst ner följer lagen!
De kräver en viss utformning av inlägget för att kunna godkänna det!

Ps: Jag svarade på det flesta av dessa mail  för att se vad de hade att komma med men accepterade väldigt sällan samarbeten. 

sam1 sam2  sam4 sam5 sam6 sam7 sam8 sam9 sam10 sam11

sam3

Vems ansvar?

Petra Tungården:

tunis

Jag är verkligen en karaktärslös människa i perioder, haha. Jag ber Markus säga till mig att inte dela med sig av sitt godis till mig. Hur mycket jag än tjatar och trånar efter hans skål får han inte ge med sig förtydligar jag dagarna innan vi sitter där i soffan. Men så sitter vi där och tillslut lackar jag ur och säger att jag kan väl fan bestämma själv om jag ska äta godis eller inte och så sliter jag åt mig skålen och trycker i mig godis.//Petra

Ja, vems ansvar är det egentligen?
Jag lutar åt att vara som Petra många gånger då det känns lättare för stunden att lämpa över ansvaret på någon annan att kontrollera en men på samma vis som man inte kan träna för någon annan, äta nyttigt för någon annan eller ändra på ditten eller datten för någon annan som kan man heller inte sluta äta godis för någon annan eller för att någon annan bestämmer åt en i stundens hetta.
Beslutet måste alltid vara ens eget för annars är det helt enkelt inte hållbart. Då slutar det med att man mular sig med gräddbollar i smyg och sen nästan avlider av ont i magen och dåligt samvete blandat med skuldkänslor och en känsla av totalt misslyckande.

Så känner jag i alla fall.
Har ni lyckats hålla ett löfte ni givit för någon annans skull och som ni egentligen inte ville avge?

Jag har givit mig själv ett löfte som jag blivit inspirerad av Elaine till faktiskt och det är att sluta fokusera på vikt och kalorier – det kan lätt styra ens liv när man har hypotyreos och fibromyalgi – och försöka hitta glädjen i träningen och kosten igen utan pekpinnar och skuldkänslor.

Ikväll ska jag gå på ett danspass och jag ska BARA ha roligt!
Jag kommer förmodligen se ut som en full panda men det skiter jag i.. jag ska ha kul! Punkt.
Eftersom jag äter enligt periodisk fasta så vet jag att det är nästintill omöjligt för mig att få i mig för många kalorier så  (Edit. Tack Kristin. Jag tänker inte räkna kalorier. Punkt)
Jag lägger istället fokus på att hitta bra råvaror och låta resten vara.